hallå hej.

*försöker skaka liv i den här så kallade bloggen igen*

så, det här hände idag:

twitter
har inga svar så fråga inte.

nä men annars har jag inte gjort så mycket idag, ledig tisdag och allt. har lyssnat på tankesmedjan och en hel hög av hanapees podcasts, druckit kaffe och ätit lite gott&blandat och ja that’s it.

nu ska jag äta mitt bröd med ägg och kaviar omg så sjukt gott!

jag hade (nästan) gjort vad som helst för att slippa.

jag avskyr att köpa kläder.

idag försökte jag mig på att införskaffa ett par nya svarta jeans eftersom jag bara har två par jeans + det är hål på mina gamla. (vill eg ej skiljas från dem för de är favvojeansen men ja… hål.) när jag efter många om och men och ett stänk ångest hittade ett par som passade (på h&m+. jättekul.), dessutom enda paret kvar i den storleken, och gick fram till kassan för att betala så upplyste kassörskan mig att det var hål på dem. enligt en tagg vid prislappen som jag inte hade lagt märke till.

nej, jag ville inte ha dem till ett billigare pris. jag köper nya jeans för att det INTE ska va hål på dem.

så så var det med den saken.

jag avskyr att köpa kläder.

alltså stressen.

mitt mission går åt helvete.

jag är förkyld och mitt huvud gör ont och jag orkar ingenting och jag kan inte koncentrera mig och jag har då alltså inte ens öppnat boken och snart är det fucking måndag.

heeelg.

och jag har ett mission.

jag ska inte bara börja läsa den här.

IMG_4328

jag ska läsa klart den här.

för på måndag kommer siri hustvedt till internationell författarscen här i malmö och jag ska dit. och jag kan ju inte bara sitta där som ett fån utan att ha läst hennes senaste.

379 sidor. i can do it! kanske.

kämpa sverige.

i lördags eftermiddag var jag vid triangeln här i malmö och lyssnade på bästa jonas sjöstedt. vi var flera hundra där, kanske uppemot tusen till och med. mikael wiehe var också där. och han sjöng bland annat den fantastiska en sång till modet.

på grund av valet igår, besvikelsen, ilskan och förtvivlan över sd:s tretton procent, så känns den viktigare än nånsin.

vi får aldrig sluta kämpa.

oavsett partifärg. oavsett var vi är. oavsett vem vi är.

vi får aldrig sluta kämpa.


här är en sång till modet, den är till alla dem

som vågar tro på morgondan fast natten är så lång
här är en sång till modet, en liten enkel låt
det kanske verkar meningslöst men jag sjunger den ändå

här är en sång till modet, till glädje, hopp och skratt
till dem som tror på kärleken fast hatet är så starkt
till alla som slår sig samman, till alla som ställer krav
till dem som vet hur svårt det är och ändå säger ja

här är en sång till modet, hos dem som vågar se
som inte låter tysta sig men säger som det är
till alla som bygger broar, till alla som släpper in
till dem som tror att människan kan göra det hon vill

här är en sång till alla som vägrar att ge upp
till dem som kämpar vidare fast livet är så hårt
till alla som vågar längta till nåt de aldrig sett
som inte låter kuva sig men håller på sin rätt

ja här är en sång till modet, den är från mig till dig
en liten enkel visa med det jag helst vill se
så vårda den väl och lär den och nynna den ibland
för då växer den och sprider sig i hela sveriges land